Vad hette det när man kunde gå ner på samma ställe om och om
igen? Havets stormar. Torra land. Böjd och skälvande.
Älskande älskande. Det märkligaste är när de älskandes rörelser
bildar mönster
Och att jag grät i ett mönster
Killarna i källaren kallar den lille för fisken när han inte vill
komma upp efter sin simtur
[Väntar. Vad har hänt?]
Väntar. Vad har hänt? Vintrar och många sidor som
kan förstås genom att granskas med splittring och uppriktighet.
Viskar om ensamhet och telefonsamtal när jag försöker få K att
förstå. Han skiljer snusförnuftigt på vad man behöver och vad
man begär. Och skildringar. Sömnvanor. Rutiner.
Tänjda händer som vulkanutbrott uppåt
Vi säger vår förening. Som har att göra med vårt begär. Vi
säger vårt begär. Och misstänker att någon kommer att hjälpa
oss
[Resdamm, noteringar, tillhörigheter, ting och grupper]
Resdamm, noteringar, tillhörigheter, ting och grupper, den
kantstötta könsvarelsen:
Den ängslige
ville lägga något under sig
Han berättar om sig själv, alltid på ett sätt som mer distanserar
honom från verkligheten än ordnar in honom
Han hade tänkt sig hårda förklaringar
Sjunga och måla men han blev arg
Han åker hem, går längs landsvägen sista biten. Ås och älv.
Släktkalasens vilda frosserier. De helt vanliga sommarträffarna.
En excentrisk saga om reproduktion och skönhet som han
–Utbrytningsförsök –
förhåller sig till
Sjuder av kroppsligt och blött. Rör sig. Allt längre bort. En solig
dag. En vacker kväll efter en solig dag blev en sorglig dag. Lager
av himmel. Smutsrosorna. Bilvägar och snabbtåg. Avstånden
och de skilda skiktens skilda hastigheter. Gäspningar. Skär. Som
om det inte gick att hålla tillbaka en känsla. De orimligt varma
nätterna och de röda ljusen som bjuder in och stänger av
[Tiden. Hans ilska är en accentuering av tigande.]
Tiden. Hans ilska är en accentuering av tigande. Han faller ihop
på en strålande terrass. Han bländar ett hov. Rycker helt kort
innan han reser sig. Hans argsinthet är en del av det som blänker
av vass fukt i hans frisyr, skägg, kläder. Tänker på hans snygga
kapselskorpa. Det urgröpta kaptensmaterialet. Och hur hans
kille har gått med på att det är ett fullgott liv att stånga sig mot
den opaka ytan. Att det är okej att
– När de lägger sig ner i den öppna, råa, vackra våningen –
intimiteten inte tydligt är en ventil för ömhet.
Han håller så hårt hårdare om hans hals när de älskar
Han får veta att han ska dö och det tar en stund för honom att
Förstå vad som är på väg att hända. Han vill lämna sig själv efter
sig. Hans dröm om att fortplanta sig är för enkel för att vara
begriplig. Hans skönhet förstarks av att förfallet är på väg att ta
den ifrån honom.
Som med svarta tuschvarta konturer som hans skägg
Söta döda som faller ner mot marken
Klädd i beige. Gardinerna är avsomnat cremefärgade där
han ska göra det med det barnlösa paret
Strandbrynets omätbara tid i de små barnens bollar. Det mätbara
i hans egna minnesbilder, den första hemliga kyssen med
kumpanen. Dags att gå. Den slår fortfarande.
Malå
Ett stort barn
där trollsländorna
lägger sina ägg
och ortens motorcykelklubb
har sina lokaler.
Ett torusformat moln
av damm och sländor
där ladugårdarnas
ögonlösa ansikten
sorgset tittar fram
där de rosa linnéorna
står och ber.
Vägarna bort mot ängarna
ängarna, de sköna sängarna
de nya pengarna skogen full.
*
Ett silverfärgat häfte
påminner om en dopgåva
en solkatt
i den arbetande människans ansikte
får henne på knä
där bryggan störtar ut i den svart-gröna ån
knotig och listig
som dikt.
Där motorcyklarna kluckar
genom samhället
är ett barn ensamt
för att Gud gjort det fult.
*
En blå nacke i skymningen
på den billiga tomten
när det skymmer över mataffären
och på grusvägen ner mot badplatserna
där bladen lyser
där kraftverket ägs och repareras.
Ett fullbordat stadium för en insekt
kallas imago.
Det låter
försiktigt.
Där de cerise klädnyporna
håller ihop trädgårdarna
mellan servitut och berså.
En grön beläggning på
spräcklig plast
där klass
låter som att folk är olika mycket värda.
En köttig man på sin båge
där stickmyggorna dras till de söta vecken.
En fors av katter i ljuset
en bensintank i krom.
Den måste vara fylld med guld.
Den måste betraktas.
Hans röv är hypnotisk.
Ett rivsår i det stora barnets gråa mage
fåras om somrarna
när det sitter fast för stort
i en kundvagn
på parkeringen
uppe i samhället.
*
Historier om Gud spökar i det stora barnet.
Historier om spöken är arbete med sorg.
En skriven gåva
härjar i den arbetande människans ansikte.
Ett emblem i skinn
buktar på den köttige mannens väst.
Det låter när barnet lägger
sina händer mot sakerna.
Det fräser.
Barnets ögon brinner
när det skriver om Guds snällhet
och kokar sorgen till sats.
Där de feta klasarna glänser under bryggorna.
Där myllan är så enkel.
Det kan framstå som
en medfödd skönhetslängtan
eller som att resurserna prunkade.
*
Ett stort barn
projicerar
olevt liv
på Claes som
suger på sina skära
pastiller och
bor själv med sin bror.
*
Ett stort barn
där industrierna
böjer plåten
ut mot å-krökarna
till färdiga chassin.
Där skalet kostar för lite
finns jobb.
Där koralltaggsvampen
förgrenar sig
och den arbetande människan
handlar mat till sin trädgård.
Det låter som vassa motorcykelljud
när kvällsmaten tuggas.
Där tanken på en ekopark
aktsamt slagit rot.
Det låter som att det inte byggts
sedan sent 1980-tal.
