från Kometkarta

Lina Hagelbäck

Stugan vi hyr med anor från 1800-talet
är ensligt belägen invid en blek sjö.
Det finns en brygga, en tjärad roddbåt
extra glödlampor, ett solblekt parasoll
råttfällor, en äventyrskartong.
Vi har lassat in mat och vin i köket
tablettkartor, japanska viltknivar.
Det finns en elektrisk braskamin, en vedspis
sjövatten i kranarna. På en hylla i
skafferiet ligger tepåsar som heter Kvällsro
arrangerade i solfjäderformation på ett pappersfat.
De gjorde mig förstämd den första dagen.



*

I sovrummet växer lackvioler.
De har svarta kronblad
är måttligt giftiga, hyser getingar.
Stjälkarna blir upp till två meter höga.
Vi pysslar om dem, ger dem näring
och smeknamn. En favorit kallas
Fångst och fördärv. En annan heter
Giancomettis ateljé. Den stjärnomslutna
violen är så självklar att resten
av blommorna tiger.



*

I dag är det min födelsedag
vi plockar jordgubbar, vispar grädde.
Jag är rädd för överraskningar
så som rökig maltwhisky. Du ger mig
en antik kartbok över kärlekslivet i rymden.
Det är precis vad jag önskar mig.
Natten är lång gåtfull astronomi, supernovor.
Planetfamiljers exhibitionism, marmorgalaxer
polyamorösa vintergator, kometjakter.
Skilsmässor i universum, expanderande
sammetsnebulosor, de breda stoftmolnens
attraktionskraft ur käkens vinkel.



*

Var vänlig att plantera om mig.
Jag är vilse bland tabletter
i drivor. Sömnlösheten är mättad
med demoner. Ge mig kartboken
den ska ta mig härifrån.
Vi har tappat bort oss
i en barockhermetisk mardröm.
Du säger Uttryck mig du som kan.
Dova förenklingar, vi skakar av kyla
längs med stugans värmeelement
som inte fungerar, ser ett pärlband av kometer
på himlen. Pärlorna skulle ju vara sällsynta.