Till Olof Eneroth.
Prolog:
Svenska träd bildar; primär, fysikalisk storhet och luft, till: druvsocker: -kedjor, -komplex, lignin och kådade ämnen. Trädet innehåller till exempel: 6% väte, en nypa kväve och mineral-ämnen. ( 50% kol och 43% syre ). Som gjord för att brinna. Jag använder metafasen för mig själv, jag brinner och hör ekot från seklerna omkring oss. Jag:et är centralt: ctrl:t. Du och vi bildar appendix med dem. Referenslista bildas av 8 MB/s samt vuxen ålders insamlade. Här handlar det faktiskt om att jag inte är ensam, även om orden är mina enbart och privata;
Kap. 2 § 18, så, genom Grundlagen, är foten och ögat/örat, men inte handen, tillåten i naturen oavsett det inbillade privata ägandet. Som enskild får man till exempel inte gå vilse över annans rikedomar. Ägande ger dock handen rätt. Laga rätt. Den som förhindrar ägarens hand, alltså dess ekonomiska intressen; industri, skall vid bilan falla. Här kan det talas om straffansvar och förbjudet beteende. Det är inte helt relevant om ägande föreligger. Ägande är inte egenmäktigt förfarande. Men det har hänt. "Enstaka löv från träd, [ ... ] vildbär, ollon, kåda samt annat värdelöst [ är tillåtet ]. Men "på rot stående träd och andra växter" är delar av ägandet. Frukt är gratis och tillhör de som tog den; som makten, som Sápmi eller annan cirkumpolär egendom. Men lagen säger följande: du får uppträda störigt och/eller hur obehagligt du vill på annans äga. Men inte störa och inte förstöra. Jag:et följer denna riktning.
Apel.
Malus domestica – seg/hård;
frestande kåta:
ung-, vis- & skördebild.
äpple/äppel:
falsk frukt, som det:
imperialistiska klotet.
Apel, dess kultur; ett sken-
ett snideri; eg.(x).
(55 st. m. Ssp.).
Fågelbär.
Prunus avium – fåglarnas.
som hackbräde;
höstsaft, i bersåskugga
på hammock, i gunga av
och anlagd: som avföring/sötma
eller människohandens styrka
är du undergångens koan.
Hägg.
Prunus padus – blåsyrlig
vars gren rotar sig, buskig:
blir käpp
hon är läkande/lugnande:
mot Dan Andersson, såväl som urin
och feber
verksam: i Tredje Riket – som dödsmarsch.
bildar i dag mest likörer
och skattas för sin doft
och sin pipa.
Oxel.
Sorbus intermedia – Gas.
Definitiveringen av Suedecia döttrar.
tuktas och äts
(fåglar)
I slagruta: Aurum.
Måttstock.
Plommon.
Prunus domestica – Ett frö.
I Equinox helga:
klosterodlad;
vita/blomma till:
florsvept/lila till: kokad med kanel.
till: Slivovica.
Päron.
Pyrus communis –
-et: hård till saftig;
Vildtörne:
och med gorgonzola/valnoter;
helbräddad/rödkärnad; i kluster:
pentapetalum.
oberäknelig: i lövängar, i bryn &
sydliga strandsnår.
i sockerkok eller magiska kistor:
Päron är.
Surkörbär.
Prunus cerasus – våren: det rena idealet.
vittstjärnsblomma:
till läppstiftsröd sarkasm.
Syltar: visst, saftar vin:
Moreller på tungan;
sprutar i din mun:
blev körsbär: Lucullus, i allas.
Delar hon dennes välberg.
Vildapel.
Malus sylvestris – ger gula:
hård/vacker;
-skogsväxa:
"Surapeln ser föraktad ner i vattnet, ser dess gula blad."
H. Martinsson. (1953 e.v.).
lämnar: söljdnad.
lämnar: cider.
Delar dofter med din mormors rosor.
Epilog:
"Vi är ute efter molekylerna." Jag:et är bara ute efter molekylerna. Det är bara molekylerna jag vill åt, i du:et, alla du:en, i sammanhanget -taget; vägran av kontext; -uell behandling i det direkta tilltalet. Varför, du frågar varför? Varför frågar du.
Du sitter där vid ditt matbord i din [ ange ] -lägenhet och trycker i dig, du står naken i ditt badrum och smörjer dig över hela din kropp. Täpper dig. Konsumtionen av det är kladd. Myten om trädet behandlas med Hägerström. Den multnande stommen av dagens tillvaro, är byggd av träd. Det är trä i allt/allt i trä; träviskos, trätandkräm, trälacker/nagel- möbel- spräng-/värk-/betongbinde-/färgskilje- medel, etanolsocker; till kolsyra; till djurfoder och tillsatser i din mat; Industrialiseringen av det högst privata.
Evolutioniseringen. Privatiseringen av industrin. Vi ärver inget. Frånvaron av vaginor, som träden växer ur, är påtaglig, såsom kvinnor marginaliseras på alla sätt och vis. Jag förnekar inte att jag är otillräcklig. Det är en uppmaning. En förnybar källa. Under tiden hela världen brinner, språket.
( ur ) Svenska Träd – en konceptuell flora / Fruktextrakt:
Freke Räihä
The conceptual flora Swedish Trees was a problem to write in the first place, having to find and learn the usage of old floras, lists, related fiction and nature itself to conjure a translation of the dense language used by dendologists into poetry; the book was then published 2010 with illustrations done by artist Pia Anliot. (Not included but could be, if interest succumbs you.) The author was labeled, by the most influential literary magazine in Sweden, as an innovator of contemporary conceptual poetry. The book's full intention is explained in the prose-poems "Preface" and "Endgame" included in the except. This specific excerpt is a quality (!) of fruit-trees growing in Sweden; as the collection is a poetic list of all of the trees growing in Sweden, their use in modern day life as well as historically and in the traditional myths of pagans and other religions alike. After that I made a translation, with more respect to the poetic form and rhythm than finding the exact word for word; but then again, I wrote the original text – so any transgression against it, I'm to blame, and I don't care to argue with myself.
Freke Räihä (b. 1978 in Stockholm, with roots from Finland, Karelia and West Bothnia) lives in the rural outskirts of the south east of Sweden in the small town of Degeberga. Räihä receives a paycheck from Österlens folkhögskola, a radical community college, teaching creative writing, and spends his free time walking by the sea, writing poetry, and translating. For years Räihä has written literary criticism but now focuses on teaching to remain hopeful. Räihä has an M.F.A. in creative writing from Lund University and a B.A. in publishing studies (hence the need to find hope). Since 2001, Räihä’s poetry has appeared in journals both prestigious and obscure, and has been translated and anthologized numerous times. His twenty or so full-length books of poetry have been called “beautiful”, “maturing”, “confusing”, “angry” by critics; they continue to be in dialogue with other art and writing. Räihä is currently the holder of a five-year writing grant from the Swedish Writer’s Fund.
