Eh... Hallå? Hej det är jag! Vi träffades våren 1997 när jag besökte dig efter gymnasiet och svartjobbade på den där sunkiga klädaffären på Broadway. Den som sålde pastellfärgade mockalinnen. Du minns väl hur kul vi hade? Hur vi delade varje sekund? Hur vi vandrade upp och ned för oändliga avenyer? Hur vi hängde runt på takfester i gryningar? Fan vad jag saknar dig. Och oss. I alla fall. Jag ska skriva en text om dig och har lite frågor. Ring mig när du hör det här.
Hej du har kommit till New York. Om du vill så kan du lämna ett meddelande efter pipet men New York kommer aldrig att lyssna av det för New York har inte tid för nostalgiska svikare. New York dansar sig svettig på Santos luftfuktiga dansgolv medan söndagsnatt blir måndagsmorgon. New York går på Amateur Night på Apollo Theater i Harlem och buar ut nervösa steppdansare. New York står i en kö på ett postkontor i Midtown och slås av att den nio personer långa kön består av nio olika etniciteter och nio olika religioner och nio olika frisyrer och nio olika skostorlekar och New York ler mot sig själv, ger sig en klapp på ryggen och viskar: Only in New York. Bara New York har en egen lukt som är klibbig asfalt, matos, parfymerade hundar och organiska avgaser. Bara New York har en egen smak som är kylande iskaffe, färska laxbagels och artificiella versioner av varje världsdels specialitet. Bara New York har den där luften som får dina fötter att ständigt sväva över marken och gå i takt med världen. (Pip)
Hej igen. Wow vilka... korta och blygsamma meddelanden du har. Nämen skämt åsido du har inte hört av dig så jag tänkte... Att det var lika bra att... Ja du vet. För du har väl inte glömt mig? Du kan väl inte ha en sån omsättning på människor att du glömmer någon som... Nej vi hade ju något speciellt... Och jag hoppas att du inte tänker för mycket på våren 2002. Alltså det var en speciell tid för oss båda. Du hade precis genomgått din mest traumatiska höst i livet medan jag skulle praktisera på FN och bo i ett halvår i den där ombyggda symaskinsfabriken i Bushwick. Samtidigt som jag försökte fila klart på min debutroman så stödde du kriget mot terrorismen och... Vi connectade inte som första gången. Men å andra sidan måste man ju inte tycka och tänka likadant om allt. Det lärde du mig. Och vi skiljdes väl inte åt som ovänner? Eller gjorde vi det? Hör av dig.
Hej du har kommit till New York som inte kan svara eftersom New York är ute och leker glad turist. New York köper I Love N.Y-t-shirts och korsar Brooklyn Bridge och spottar från toppen av Empire State och åker Staten Island-färjan fram och tillbaka. Sen tänker New York: Oh detta har INGEN gjort före mig. Jag och den här staden har något speciellt. Sen leker New York sur turist och klagar på att solen skuggas av alla höga hus och kaffet här är genomuselt och nationalismen är vidrig och man får inte dricka alkohol i parker och hotellen är dyra och deras jävla dörrhandtag är helt idiotiska (varför i helvete ska de vara runda för?). Amerikanskornas röster är enerverande höga och galonsätena på deras restauranger ger klibbrumpa och klisvett och tv-apparaterna i deras taxibilar ger huvudvärk och hela deras kapitalistiska jävla system är uppbyggt kring gratisarbetande papperslösa och helvete vad jag längtar hem! Men sen är det plötsligt hemresedags och New York känner den där speciella blåheten i bröstet som alla får som ska lämna staden, den där tomheten, den där smärtsamma insikten om att man håller på att ta farväl av sig själv. (Pip)
Hej. Alltså jag vet inte om jag är lite paranoid nu men... Ditt senaste meddelande kändes som en diss mot mig. Skit i att ringa upp då om du ska vara så barnslig. Jag får väl helt enkelt skriva min text om någon annan. Det finns faktiskt andra städer... Vars basketlag är bättre än New York Knicks och vars tulltjänstemän INTE välkomnar sina muslimska besökare med tolv timmar karantäncell. Det finns faktiskt städer som har kvar sin själ. Det här är mitt sista försök. Farväl.
Hej du har kommit till New York som just idag leker alla sina myter på en och samma gång. New York leker good cop bad cop. New York leker Woody Allen och Jay Z. New York leker business district och the Bronx. New York leker den artiga tunnelbanerösten (stand clear of the closing doors please) och sen fotgängaren som vrålar: Hey I'm fucking walking here asshole. New York leker till och med nyinflyttad medelklasshipster i dyrimporterade jeans som sitter på Juliettes takterass i Williamsburg och klagar på att området var så mycket mer äkta förr, innan det fanns en massa kommersiella intressen, innan det städades upp, innan det flyttade in en massa medelklasshipsters i dyrimporterade jeans. Staden har förlorat sin själ, säger New York, tittar upp, ser sig själv i barspegeln och börjar gapskratta. Spegelbilden svarar: Visst. Du har rätt. Men eftersom New York är bäst på att vara sämst så blir plötsligt själlöshet nytt ideal för det som New York gör är det som världen gör. New York initierar och världen imiterar. (Pip)
VAFAN menar du? Att JAG är som den där medelklasshipstern i dyrimporterade jeans? Du är fan sjuk i huvudet. Jag skiter väl i dig jag har en massa nya kompisar nu. Paris, Istanbul... kanske till och med London. Jag känner knappt någon som gillar dig längre. Alla bara besöker dig för att du är billig hör du det du är BILLIG, du är reapris, din tid är räknad och snart, snart är du en föredetting. Dra åt helvete.
Hej du har kommit till New Yorks automatiska telefonsvarare men New York kan inte svara just nu eftersom New York har en sån där skrattattack som aldrig vill sluta och som ger kramp i kindmusklerna. Häromdagen var det nämligen någon (och jag säger inte vem) som hävdade att New Yorks position var hotad. Någon nämnde en stad som hette Paris och skröt med att de minsann hade baguetter och ostar och baskrar och nåt högt jävla torn. Har ni sett ost- och brödavdelningen på Whole Foods? Vet ni hur hög Chrysler Building är? Finns det någon hatt i världen som inte kan hittas på Manhattan? Och vad gäller Paris "stööra kyltyyyryytbyd" så svarar New York med Metropolitan och MOMA och Guggenheim och Whitney. Ingen och jag säger ingen kan utmana New York. Venedigs kanaler knäcks av New Yorks Canal Street och Berlins trasiga mur ägs av New Yorks alldeles blänkande Wall Street och Stockholms samer förlorar mot New Yorks indianer och Rios karneval överröstas av New Yorks Puertorican Day Parade och Moskvas Röda Torg rodnar när New York visar upp Leninstatyn som står med utsträckt hand högst uppe på lyxkomplexet nere vid Houston Street i East Village. Om London vill skryta med sina historiska slott så svarar New York med sina historiska jazzkvarter. Om Singapore vill skryta med sina rena trottoarer så svarar New York: Renhet är inte alltid bra, det är skillnaden mellan städer och tandborstar. Om Kairo vill skryta med sin sfinx så svarar New York: Get a nose job. New York har allt av allt och lite till. Lämna inga fler meddelanden efter pipet. Lämna dig själv och kom hit. (Pip)
