AMOR kvar på scenen, 2, 3 och 4 går in i rollerna som RÖSTFÖRSTÄRKARE.
1/AMOR: Jag ringer mina bröder och säger:
3: Nu är det dags.
2: Dagen är här.
4: Klockan är slagen.
1: Vakna!
3: Hallå—vakna!
2: Det är dags att stiga upp.
4: Kliv upp ur era sängar.
1: Raka era kinder.
2: Sätt på er hela och rena kläder.
3: Observera:
1: Kläderna ska vara anonyma.
4: Men kläderna ska inte vara för anonyma.
2: Dom får inte vara så anonyma att dom sticker ut i sin anonymiskhet.
3: Exakt.
4: Målet är att smälta in.
3: Målet är att bli osynlig.
1: Lämna Palestinaschalen hemma.
2: Bär inte på någon misstänkt väska.
4: Så där—nu är ni klara.
3: Nu kan ni lämna era hem.
1: Men innan ni går ut så måste ni beväpna er.
2: Va?
3: Nej varför då?
1: Ta med en förskärare. Slipa en skruvmejsel. Smuggla ned ett rakblad i plånboken.
4: Är det verkligen nödvändigt?
1: Nu är ni redo.
2: Lämna era hem.
3: Förvandla er till representanter.
4: Le mot allt och alla.
1: Le mot grannar.
2: Le mot husdjur.
3: Le mot skyltdockor.
2: Tacka VÄLDIGT högljutt om någon håller upp en dörr.
1: Be om ursäkt för att ni finns.
3: Viska på tunnelbanor.
4: Skratta tysta på biografer.
2: Förvandla er till osynlig gasform.
SCEN 6—VALERIA
Vi befinner oss på gatan utanför AMORS lägenhet.
4/ÖVERVAKAREN: (till sambandscentralen) Visuell kontakt, kom.
1/AMOR: Jag kom ut på gatan.
4/ÖVERVAKAREN: Han lämnar sin lägenhet, kom.
1/AMOR: Jag gick mot tunnelbanan.
4/ÖVERVAKAREN: Han går västerut, kom.
1/AMOR: Jag tog fram min plånbok, drog mitt kort och åkte rulltrappan ned mot spåren.
4/ÖVERVAKAREN: Han är på väg ned i tunnelbanesystemet—jag upprepar—han är på väg ned i tunnelbanesystemet, kom.
1/AMOR: Jag satte mig på en av bänkarna och väntade.
4/ÖVERVAKAREN: Han har en ryggsäck med sig, kom.
1/AMOR: Jag tittade inte nyfiket på mina medpassagerare, jag skrev inte ned något i ett block, jag tog inga foton med min mobil.
4/ÖVERVAKAREN: En svart ryggsäck, precis lagom stor för att kunna innehålla en...
1/AMOR: Ingen blev obekväm av att se mig.
4/ÖVERVAKAREN: Han är väldigt mån om sin ryggsäck, kom.
1/AMOR: Tunnelbanan närmade sig och jag reste mig från bänken.
4/ÖVERVAKAREN: Det är något skumt med ryggsäcken, kom.
1/AMOR: I första vagnen var det ganska fullt så jag gick mot nästa.
4/ÖVERVAKAREN: Han försöker villa bort oss, kom.
1/AMOR: Sen åkte jag in till stan.
4/ÖVERVAKAREN: Han försöker smälta in, kom.
1/AMOR: Jag satt mest i mina egna tankar.
4/ÖVERVAKAREN: Han spelar oberörd, kom.
1/AMOR: Jag tittade inte aggressivt på någon, jag läste ingen misstänkt bok på ett främmande språk.
4/ÖVERVAKAREN: Vi har honom under uppsikt, kom.
1/AMOR: Jag gick av och tog rulltrappan upp mot Sergels Torg.
4/ÖVERVAKAREN: Han befinner sig snart i city, kom.
(Vi befinner oss i city. Hastigheten i replikerna nedan ökas gradvis ända tills AMOR får tag i VALERIA.)
1/AMOR: Jag var inte förföljd.
4/ÖVERVAKAREN: Han befinner sig några minuter från brottsplatsen, kom.
1/AMOR: Jag tittade mig inte oroligt över axeln.
4/ÖVERVAKAREN: Han ser nervös ut, kom.
1/AMOR: Jag kom ut på gatan och började gå i samma takt som alla andra och solen sken och bussarna körde och snön smälte och tappade handskar låg droppande på elskåp och allt var som vanligt.
4/ÖVERVAKAREN: Han rör sig norrut på Drottninggatan. Jag upprepar: Norrut på Drottninggatan, kom.
1/AMOR: Inget var annorlunda, inget var nytt, jag var inte förföljd, ingen kastade konstiga blickar, ingen tänkte: han är en av dom.
4/ÖVERVAKAREN: Han rör sig i riktning mot brottsplatsen, kom.
1/AMOR: Jag var en del av staden—precis som alla andra, precis som hon med Twilfit-påsen och han med den utochinvända mössan.
4/ÖVERVAKAREN: Han har stannat till—jag upprepar, han står just nu helt stilla, kom.
1/AMOR: Precis som tanten med varmkorven och pappan med dubbelvagnen.
4/ÖVERVAKAREN: Han svettas, han ser nervös ut, kom.
1/AMOR: Jag var en del av staden precis som frisören som stod utanför sin salong och rökte.
4/ÖVERVAKAREN: Han rättar till sin ryggsäck, kom.
1/AMOR: Precis som killarna med likadana fotbollshalsdukar i bankomatkön.
4/ÖVERVAKAREN: Han står fortfarande still, efterfrågar åtgärd, kom.
1/AMOR: Jag var lika mycket en del av staden som poliserna som stod redo i varje gathörn.
4/ÖVERVAKAREN: Han byter riktning, han svänger tillbaka, han rör sig snabbt söderut, kom.
1/AMOR: Polishundar och batonger, visir och pistoler.
4/ÖVERVAKAREN: (ökad intensitet) Han börjar springa, kom!
1/AMOR: Sköldar och tårgas och munnar som pratar sidled in i radiosändare.
4/ÖVERVAKAREN: Han ändrar riktning igen, han springer österut, kom!
1/AMOR: Händer som snuddar hölster.
4/ÖVERVAKAREN: Efterfrågar åtgärd, kom.
1/AMOR: Blickar som stirrar, huvuden som nickar.
4/ÖVERVAKAREN: Åtgärd kom?
1/AMOR: Svetten och ryggsäcken och borrhuvudet och kniven i bakfickan.
4/ÖVERVAKAREN: (skriker) ÅTGÄRD KOM?
1/AMOR: Valerias namn och Valerias nummer och så ringsignalerna. En. Två. Tre.
(Paus. Hastigheten i replikerna normaliseras.)
4/ÖVERVAKAREN: Han har stannat till. Han har tagit fram sin mobil, kom.
1/AMOR: Fyra. Fem. Hon svarar inte. Hon är upptagen. Hon är en svikande jävla...
(3 går in i rollen som VALERIA. Hon svarar och AMOR lugnar ned sig, spricker upp i ett leende.)
3/VALERIA: Hallå?
1/AMOR: Hej!
3/VALERIA: Hur många kontor får det lov att vara?
1/AMOR: (skrattande) MASSA kontor! Minst 25!
3/VALERIA: Och vem äger salen?
1/AMOR: Tomten äger salen! Och slaktar studion! Förresten: Vems rönnbär är det här?
3/VALERIA: FRÅGA han som sydde täcket!!!
(AMOR och VALERIA skrattar länge åt internskämten.)
4/ÖVERVAKAREN: Han talar i kod, kom.
1/AMOR: (till VALERIA) Klassiker.
3/VALERIA: Hur är läget då?
1/AMOR: Bra. Hur är det själv?
3/VALERIA: Jo det är lugnt. Står på jobbet bara, men jag kan prata.
1/AMOR: Du har hört, va?
3/VALERIA: Om bombdådet? Ja jag hörde. Skum grej.
1/AMOR: Jävligt skum.
3/VALERIA: Har det börjat?
1/AMOR: Vad då?
3/VALERIA: Du vet vad jag menar.
(AMOR tittar mot ÖVERVAKAREN.)
1/AMOR: Alltså. Hela stan är full av poliser och allt känns annorlunda men...
3/VALERIA: Men...?
1/AMOR: Jag är inte säker på hur mycket som är i min skalle du vet.
3/VALERIA: Typiskt dig. Vänta lite...(Paus, man hör VALERIA på avstånd) Nej tyvärr—alla storlekar hänger ute. På Storgatan kanske. Nej tyvärr jag kan inte göra det men gå förbi där jag tror dom har den. (Paus, VALERIA kommer tillbaka) Jävla idiot.
1/AMOR: Vem?
3/VALERIA: Kunden. Så hur är stämningen då?
1/AMOR: Den är. Jag vet inte...Jag...(viskar) Jag känner mig övervakad på något sätt.
(AMOR tittar på ÖVERVAKAREN som försöker se osynlig ut.)
3/VALERIA: Haha du är för skön alltså.
1/AMOR: Vad?
3/VALERIA: Det är väl klart att du är övervakad!
4/ÖVERVAKAREN: (till AMOR) Tro henne inte.
3/VALERIA: Du har varit övervakad hela ditt liv!
4/ÖVERVAKAREN: Hon ljuger.
3/VALERIA: Till och med jag övervakar dig just precis nu.
4/ÖVERVAKAREN: Hon bara skojar.
1/AMOR: Sluta skämta.
3/VALERIA: Jo men det är sant. Jag vet exakt var du befinner dig just precis nu.
4/ÖVERVAKAREN: Testa henne!
1/AMOR: Bevisa det.
3/VALERIA: Du står...Vänta lite...Jag ska bara koppla på mina söksensorer. Och zooma in lite. Du står just nu. På en trottoar.
1/AMOR: Rätt.
3/VALERIA: Inte så långt från en busshållplats.
1/AMOR: Mm.
3/VALERIA: Och i ditt synfält finns en parkeringsautomat. En gatbrunn. Och minst en reklamskylt.
1/AMOR: Det stämmer!
4/ÖVERVAKAREN: Och? Var det så svårt?
3/VALERIA: Och någonstans finns ett 7-11.
1/AMOR: Nja...
3/VALERIA: Eller en Pressbyrå. Eller ett H&M. Erkänn jag har rätt?
1/AMOR: Ja det stämmer.
4/ÖVERVAKAREN: Det gör det ju inte!
3/VALERIA: Vem är bäst?
1/AMOR: (motvilligt) Du är bäst.
3/VALERIA: Vem smuttar musten?
1/AMOR: (motvilligt) Jag smuttar musten.
4/ÖVERVAKAREN: (till sambandscentralen) Han har återgått till att tala i kod, kom.
(Paus.)
3/VALERIA: Så vad ska du göra nu då?
1/AMOR: Jag?
3/VALERIA: Ja du måste ju göra något.
4/ÖVERVAKAREN: Han sätter sig på en bänk, kom.
1/AMOR: Som vad då?
3/VALERIA: Typiskt dig. Bara gör något! Vad som helst. Något som förvirrar dom. Något som får dom att fatta.
1/AMOR: Fatta vad då?
4/ÖVERVAKAREN: Han gör sig redo för ett uppdrag, kom.
3/VALERIA: Exakt var befinner du dig?
1/AMOR: I city. Några kvarter från avspärrningarna.
4/ÖVERVAKAREN: Han sitter kvar på bänken, kom.
3/VALERIA: Gå dit då.
1/AMOR: Vart?
3/VALERIA: Gå bort mot avspärrningarna.
1/AMOR: Okej.
3/VALERIA: Går du mot platsen?
1/AMOR: Mm.
3/VALERIA: Säg till när du är framme. (paus) Vänta lite (med luren mot bröstkorgen) Vilken storlek är det som...nej det där är en small. Mm alla skylt-ex är small. Utom herrockarna. Mm. Precis (tillbaka) Idiot. Var är du nu?
1/AMOR: Nu är jag framme.
3/VALERIA: Hur ser det ut?
1/AMOR: Det är bara en utbrunnen bil. Inringad med blåvit polistejp.
3/VALERIA: Är det poliser överallt eller?
1/AMOR: Varje gathörn.
3/VALERIA: Då är det enkelt. Gå fram till närmsta polis och...(viskar) ta honom på kuken.
1/AMOR: Varför skulle jag...?
3/VALERIA: Jo gör det! Det blir kul. Gå fram, ta honom på kuken och säg: "Jag visste väl det" och gå därifrån.
1/AMOR: Vad får jag om jag gör det?
3/VALERIA: Du slipper smutta musten. Din säng blir helt rönnbärsfri.
1/AMOR: Och?
3/VALERIA: Vad vill du ha mer?
1/AMOR: Kom upp och hälsa på snart.
3/VALERIA: Okej. Jag lovar.
(Vi hör hur AMOR samlar sig och försöker ge sken av att han närmar sig en polis.)
1/AMOR: Så jag gjorde det, jag sa: Vänta lite, till Valeria och jag smög mig närmare avspärrningarna och där stod tre stora poliser och en smal och dom tittade på mig och jag mötte deras blick och först tittade dom bort och sen tittade dom tillbaka och jag närmade mig och sa: Hej hur är läget? Och dom svarade inte, dom tittade bort över min axel, alla utom den smala och när det bara var några meter kvar så böjde jag mig framåt, lite som om jag skulle knyta mina skosnören, ungefär som om jag plötsligt fick magont och när jag tittade upp närmade sig den smala och jag sträckte ut armen, jag tog honom på kuken, jag ropade: Haha jag visste väl det, och sen rusade jag bort mot bänken och...
(Vi hör hur AMOR försöker låta som om han rusar från platsen.)
3/VALERIA: Vad då gjorde du det?
(AMOR andfådda röst.)
1/AMOR: Ja jag gjorde det!
3/VALERIA: Du skämtar?
1/AMOR: Nej jag skämtar inte! Jag gjorde det! Jag gick fram till en polis och låtsades snubbla till och så gjorde jag det.
3/VALERIA: Äh lägg av.
4/ÖVERVAKAREN: Han sitter kvar på bänken, kom.
(Vi inser att AMOR har suttit kvar på bänken hela tiden.)
1/AMOR: Så...När kommer du upp då?
3/VALERIA: Jag tror inte det är en så bra idé.
4/ÖVERVAKAREN: Hans kropp sjunker ihop, kom.
1/AMOR: Varför då?
3/VALERIA: Du vet varför. (paus) Jag...Jag måste lägga på nu.
1/AMOR: Okej.
3/VALERIA: Butikschefen kommer snart och då måste det se ut som jag jobbar.
1/AMOR: Jobba på.
3/VALERIA: Vi hörs snart.
1/AMOR: Absolut.
4/ÖVERVAKAREN: Han sitter kvar på bänken, kom. (paus) Han stoppar ned mobilen i fickan, kom. (paus) Han sitter fortfarande kvar på bänken, kom. (paus) Han döljer ansiktet med ena handen, kom. (paus där vi får fylla i med vår fantasi om AMOR gråter eller ej).
4/ÖVERVAKAREN: Ansöker om tillstånd att avsluta bevakningen, kom.
1/AMOR: (viskar) Nej.
4/ÖVERVAKAREN: Han är inte den vi söker, kom.
1/AMOR: (viskar) Det kanske jag visst är.
4/ÖVERVAKAREN: Klockan är 13.42 och bevakningen avslutas.
1/AMOR: Gå inte.
4/ÖVERVAKAREN: Klart slut.
